mala85

Livets sjuka ironi...

Hur förklarar man en känsla som man själv inte helt kan sätta sitt finger på? Jag är glad, mår bra  har ett bra jobb, fin familj o dom bästa vänner man kan ha. Ändå  har jag en tomhets känsla i hjärtat o mig själv..  Det känns så ego och otacksamt att sitta o tänka så fast att man har det så bra som man har men jag kan inte hjälpa det.. Man lallar runder o tänker är det så här hela livet ska vara. Det är väl en period man är inne i. Har ju haft liknande förr men denna känns  lite tyngre men jag är ändå väldigt glad i mig :) o det är skönt! För jag vill ju tycka att jag är en positiv person men med häftigt humör :)  Livet har ju en mening så jag antar att allt löser sig till så det ska vara.  Jag är ju bara så galet otålig av mig.

Kram

Jag säger då det ... Haha...livet är intressant, människan är intressant. Hur man väljer att bete sig.. (där räknar jag med mig själv oxå :)) Det är ju inte konstigt att man blir lite förvirrad.. För man säger en sak ibland men gör en helt annan. Är det då ett tecken på att man egentligen vill göra det man gjorde men inte helt kunde stå för det för det kanske "lät" bättre med det man valde o säga?? Jag är nog så lite nu. Jag pratar mycket om att jag vill ha ett förhållande men nånstans inne i mig så vill jag nog vara singel. Kunna få flirta lite o vara ensam lite till. Absolut vill jag ju ha ett förhållande o jag saknar många små saker med det jätte mycket. Vissa dagar mer än andra. Jag har ju blivit given chanser till förhållande men sumpat dom rätt fort o då undrar man ju om det är så att jag är dömd att misslyckas när det kommer till förhållande eller om det är så att jag bara inte ska ha det än.. För det är ju jag själv som faktiskt oftast har förstört det genom att vara så märklig o besvärlig det bara går. Sen är det ju en trist sak som är lite trist..att det kan komma några i kläm...att man kanske sårar nån... Det är nog det som är jobbigast med det hela.

Kram hej