Söndag

Jag är 23 år gammal, alltså inte last gammal precis. Men ändå kan jag känna mig som om jag är gammal som gatan. Inte kroppsmässigt utan sinnes mässigt. Jag har fått nån ide på huvudet att det är så mycket jag redan "borde" ha gjort. Skaffat man, barn, hus ja allt det "där". Men jag är ju bara 23....det är ju inte direkt jätte gammalt. Saker händer ju när dom händer o det är ju olika för alla. Det är nog bara för att min största önskan här i livet är att få en man, barn o hus ja allt det "där". Jag har inte varit singel länge men det är konstigt att inte dela sin vardag med någon o det är inget jag vill vänja mig vid. Att göra saker själv o trivas med det. Jo visst jag klarar ju mig ensam o mår ju inte dåligt av att vara själv men jag gillar det heller inte. Man lär ju sig att gilla läget o jag ser det inte som något negativt eller så. Man vill ju alltid utvecklas o ta sig vidare. Jag är där jag är idag o jag gillar läget men jag kommer aldrig trivas som singel. Tar man sedan mitt arbetsliv så älskar jag ju verkligen det! Jag får använda mina sinnen o dela med mig av mig själv o min kunskap till andra. Allt går ju upp och ner hela tiden genom livet. Man ska bara lära sig att uppskatta allt. Det som ses som negativt och jobbigt just nu kan ju bli något bra om något år eller om en månad. Det är ju det som är det intressanta med livet, på gott och ont. Man vet ju aldrig vad som kan och skall hända. För det hade ju inte varit så roligt. Tänk om vi alltid kunde läsa slutet på " vår bok-livet" då är det ju inte något kul. Sen att det är pissejobbigt ibland o man inte vet vart man ska bli av för att det gör så ont eller för att det är så underbart att man aldrig vill att just den situationen ska ta slut. Det är ju en del av livet o man får ta det helt enkelt.

Själv har jag fått uppleva obehagliga känslor i hela min kropp de senaste veckorna. Hela jag har reagerat på ett sätt jag aldrig trodde jag kunde. På gott o ont...hahaha... Men det är ju en del av livet. Man ska väl bara inte vara rädd för det utan bara ta emot det o låta det ta sig igenom.

Sen ibland..kan saker bli fel. Man menar väl men det blir fel. Då får man lära sig o backa lite. Det är något jag måste lära mig iallafall..

Imorn är det äntligen dags att börja jobba igen. Har ju haft 2 veckors semester. Dom behövdes o även om dom har varit laddade o piss vissa dagar så har det ju lärt mig en del. Men som sagt det ska bli skönt att börja jobba igen. Komma tillbaka till mina rutiner. Ska sköta planeringen i 4 veckor i sträck nu. Så jag måste vara väldigt koncentrerad nu. Har ju inte lärt mig det helt än.

Ha det bra o njut av livet! Stressa inte! Det som sker, sker. O det som inte sker var nog inte meningen då. Men det behöver inte bli sä


Sant

" Älska mig mest när jag förtjänar det minst, det är då jag behöver det som mest"





RSS 2.0